Ström av medvetenhet




Memory is a funny thing. When I was in the scene, I hardly paid it any mind. I never stopped to think of it as something that would make a lasting impression, certainly never imagined that eighteen years later I would recall it in such detail. I didn't give a damn about the scenery that day. I was thinking about myself. I was thinking about the beautiful girl walking next to me. I was thinking about the two of us together, and then about myself again. It was the age, that time of life when every feeling, every thought came back, like a boomerang, to me. And worse, I was in love. Love with complications. Scenery was the last thing on my mind.

- ur boken "Norwegian Wood" av Haruki Murakami



Den bästa poesin måste nog vara skriven direkt från hjärtat, och på ganska kort tid, kan jag tänka. Kan äkta, och brutalt ärlig skönhet komma från något annat än ren inspiration? Går det verkligen att bara intellektuellt tänka sig till en klassiker; ett mästerverk - vare sig det är en dikt, en bok, en film, en låt eller ett spel?

För mig så handlar skrivande, och livet, mer och mer om att bara följa med flödet. Inte strömmen, utan flödet som bara finns där, och som visar sig till exempel i fredags, då jag och André i min skola sjöng två låtar live på skolans sommarfest. Då var det bara flow, och även om vi inte satte alla texter perfekt, så kändes det så bra, så bra, och vi fick mycket uppskattning.
  Det är samma sak när jag skriver de här blogginläggen. De är skrivna utan att tänka efter så mycket, och det är av en enkel anledning - det berör på ett helt annat sätt än det i lång tid genomtänkta. För mig, i alla fall. Texter som jag skriver nästan som James Joyces klassiska stream-of-consciousness-sätt, får mig att senare komma tillbaka till den känslan och de tankarna jag hade just då, när jag skrev ner orden, Jag vet att författaren Stephen King skapar historier på det sättet - han redigerar inte sina flödesmanus förrän flera månader senare.
  Kan äkta, bra konst komma från något annat än det naiva, intuitiva hjärtat?
  Kanske. Kanske inte.

Och det får mig att bli så glad när jag tänker på det. När jag sitter här med min kompis Daniel som precis kommit för att hälsa på från Sverige. Det får mig så glad, för hur bra jag än må ha det på ett ytligt plan, kan jag ibland hitta saker att klaga på i allt. Och därför ger det mig så mycket glädje och hopp att försöka leva utan att tänka så mycket - att gå fram till den där vackra tjejen, eller prata med den där japanen på krogen, utan att reflektera över vad som möjligtvis kommer att hända. Är inte det frihet, så säg? För mig är det det, även om det kan vara bra att ha en balans också.

En kär nyfunnen vän blev väldigt berörd, om än på ett inte hundra procent positivt sätt, av det jag skrev i mitt förra inlägg. Och det är också ett bevis på varför att leva i nuets möjligheter är något så häftigt för mig - människor verkar ta det jag skriver till sina hjärtat på ett helt anat sätt än annars - antagligen för att jag själv då är så ärlig med vad jag verkligen tycker och känner.
  Ingen behöver hålla med mig, men det är kul att veta att en del läser och till och med tänker på det jag skriver.
  Jag är jättetacksam för det.

Och nu är verkligen hoppet här, känner jag. För jag vet att jag kan hitta solskensstrålar inom mig, hur jobbigt det än känns ibland. Jag, Daniel och några andra kompisar panerar att bestiga Mt. Fuji under nästa vecka, och jag och Daniel planerar att se Lejonkungen-musikalen här i Tokyo. Och på annat håll blommar den romantiska kärleken, om än fortfarande som en dimma som jag vill se klart i.
  Framtidstro är mycket, men nuet känns ännu viktigare. Det känns som allt alltid är bra och okej i nuet; så jag hoppas att nå det paradiset oftare.

Kärleken är ju, visst?


Kommentarer
Postat av: Maria

Du ser trött ut... För lite sömn på senaste tiden? ;)

2009-08-12 @ 04:53:52
URL: http://makitty87.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hmm... Syftade du på Stream of Consiousness, Dream Theater-låten? ;)

2009-08-13 @ 10:20:38
Postat av: Anonym

Livet är nu. Det är tre enkla, men ack så betydelsefulla ord. Jag tror många gör misstaget att de lever i framtiden, eller i det förgångna, och finner sin lycka där. Men är det egentligen inte så att det enda som spelar någon roll är nuet? Visserligen påverkas vårt framtida nu av vårt agerande i nuet, så lite framförhållning är inte dumt.

2009-08-14 @ 16:57:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0