Kärlekens språk



Jag trodde att den brinnande passionen skulle slockna, men den har bara blivit ännu större.



Det är mycket jag tänker på - att hitta en kärlekspartner, finna något slags ihållande lugn i mig själv och vilka beslut som är de rätta att ta - men när tankarna virvlar runt som mest så kommer alltid den där barnsliga glädjen till mig.

För mig är Tokyo världens största version av det bästa nöjesfältet, där det häftigaste är gratis. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag är här.



Idag tog jag ett svårt beslut - jag sa upp mig från modellagenturen i Roppongi som jag skrev in mig på i förrgår.

Då tänkte jag att det kunde vara riktigt bra att få in extra pengar bara genom att visa upp mig framför en kamera, men efter ett dygn så kände jag att det kommer att ta för mycket tid och fokus från det som jag egentligen är här och har betalat för att göra - lära mig det japanska språket.

I magen känner jag att jag gjorde helt rätt. Eftersom jag korresponderar för en tv-spelssite, spelar i ett rockband här i Tokyo och precis har köpt en akustisk gitarr för att senare kunna söka jobb som trubadur på någon bar eller restaurang, har jag redan så mycket att göra vid sidan av skolan.



Jag vill bli riktigt bra på japanska under det här året. Vare sig jag stannar i ett år till, åker hem eller flyttar någon annanstans, vill jag kunna kommunicera på japanska och läsa manga och titta på anime på originalspråket. Jag vill kunna prata med mina bandmedlemmar, ha möjligheten att ha en japansk flickvän (med tvåvägskommunikation) och helt enkelt bara förstå vad som sägs överallt i staden jag lever i.

Det känns viktigt, men också otroligt kul.



Skolan jag går på kan lära mig mycket, men jag vill också studera på egen hand och hitta min plats och stil i det japanska samhället. De säger att en utlänning aldrig riktigt kan bli japan, och det kanske stämmer, men inget hindrar mig från att försöka mitt absolut bästa att komma in i det här landet och kulturen.




Japanska är ju, precis som rodnande kinder och leende ögon, kärlekens språk - och kärlek är det vackraste som finns.








Kärlekens stad.





Kommentarer
Postat av: Anonym

Det låter underbart! Ha! Roppongi.. Det var där jag var för nastan 10 år sedan!



Vi tänker på dig runtom i världen, skickar kramar fran LA!



Anna

2009-01-28 @ 22:11:27
Postat av: Maria

Jag önskar att jag kunde tänka som dig gällande kärlek ... suckar djupt

2009-01-29 @ 00:13:36
URL: http://makitty87.blogg.se/
Postat av: Tottoro

Undrar vad det är med luften i Tokyo.... Skämt och sido, kul att de förväntningarna du hade på japan verkar infrias :). Blivit intervjuad av nåt japanskt tv-program än?

2009-01-29 @ 11:54:24
Postat av: Jonathan Hedtjärn

Anna:



:D Roligt, det är ganska många amerikaner där och så är det ett känt fest- och ambassadområde.



Jag tänker på er mycket också, ska du veta.



Kram



Maria:



Kärleken kommer och kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar. Men det gäller att tro på sig själv, och veta att kärleken redan finns inom en. Det är då det går vägen, tror jag.



Tottoro:



Luften i Tokyo är upplandad med avgaser, det är något jag kan säga med säkerhet. ;)



Ja, det är SÅ mycket bättre än jag någonsin kunnat tänka mig. Det vet du säkert, du som har bott här.



Nej, inte intervjuad än, dock har jag blivit stoppad av folk i Kabuki-cho som antagligen vill sälja "japansk massage" eller släpa med mig till någon hipp klubb.



Den som väntar får se. ;D

2009-01-31 @ 13:45:15
URL: http://jonathanhedtjarn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0