Vem är jag?

 

 

 

 

Vem är jag?

  Det är det jag undrar när jag vandrar runt på gatorna här och söker bekräftelse av så underbart vackra japanska kvinnor vilkas skönhet jag inte ens i mina vildaste drömmar skulle kunnat förstå.

  Vem är jag? Jag undrar det, för jag vet ju någonstans att det är min inre kärlek som är det viktigaste - att jag inte behöver någon alls egentligen - men ändå oroar jag mig så mycket för varför, varför, VARFÖR jag aldrig finner den romantiska kärleken. Varför - jag som ju är bra för den jag är och så snygg och så rolig och så underbar som mina föräldrar sagt, men ändå inte vågar bemöta den där blicken av lust och flört och därför kanske inte haft någon framgång på den fronten.

  Vem är jag? När jag studerar så mycket japanska hela tiden - så hårt - men ändå aldrig känner mig nöjd.

  Vem är jag?

  Egentligen?

 

Jag vet att det finns dem som tycker att mina blogginlägg är alltför abstrakta; att jag borde skriva mer om det som faktiskt händer mig på ett konkret plan istället för att få utlopp för mina känslor och inte ta med de där fyllebilderna från den senaste karaokekvällen.

  Men nej, DET är inte jag. Det är någon annan, någon som bloggar på ett annat sätt, och som inte ser det här som ett sätt att kunna fråga livet om vad jag ska göra, vad svaret på allt slut på allt lidande är.

  För det är det jag sysslar med här, det är det som jag är, det är det jag brinner för och det är det som är mitt bröd och vatten när livet känns som en tom och kal cell i ett nergånget fängelse.

  Det är jag otroligt tacksam över. Min förmåga att kuna uttrycka mig ärligt med ord och på sätt kanske rena min själ och bli fri.

 

Nu har jag inte mycket pengar kvar, och min laptop gick sönder för tre veckor sedan. Så jag promenerar runt och känner mig ibland som ingenting och ibland som en ängel i paradiset.

  Och jag lever på de vackra orden och känslorna som mina föräldrar och mina vänner förmedlar till mig - de som får mig att veta att jag ÄR okej, att ALLT är bra, att jag är så älskvärd.

  När de säger det tror jag dem - när jag själv och en hel värld säger att allt yttre är det viktigaste, då tror jag inte på det.

 

Så det här är mitt evangelium, samtidigt som det är min bön - samtidigt som det är jag. Jag har varit här i Tokyo i över ett halvår nu, och jag har ingen flickvän, inte så många japanska kompisar, och skulle kunnat vara så mycket bättre på språket.

  Men jag kan välja att se det jag har gjort också, det jag är - och det är mitt livsbränsle.

  Någonstans, bortom alla eyelinade, erotiska ögon och vikten av att vara populär och ha mycket pengar, där finns en röst - en ängel - som säger min sanning till mig, som säger och säger och säger att DU ÄR BRA JONATHAN.

 

Och det är allt jag behöver veta.

 

Tack, tusen tack.

 

 


Kommentarer
Postat av: david

Du är bra Jonathan :)



Jag tänker lite på det här med den romantiska kärleken, är du säker på att den finns? vad består den av? en osynlig magisk substans som tar dig i besittning och som får allt du tar dig för att upplevas som den mest begagliga dans på rosor?



har du tänkt på att det du ofta söker, ofta inte kommer till dig, just för att ditt sökande blockerar inflödet? och att när du slutar bry dig, och redan känner dig 100% tillfreds, det du förut sökte, automatiskt kommer till dig?



om du, som ett experiment, skulle gå med på att det du kallar den romantiska kärleken egentligen är friktion mot din penis, mjuka läppar mot din mun, en härlig bild på näthinnan, någon som beter sig vänligt emot dig, och en tillvaro av delad njutning.

skulle du kalla det romantisk kärek, eller bara normalt umgånge, fast med nån som föddes med en vagina? :) visst är det riktigt underbart att umgås med det motsatta könet, men för mig, så är det som vilket annat umgänge som helst, med undantaget att man knullar :)

2009-07-30 @ 15:13:47
Postat av: Andre!

Jag säger som Raiko i Alive. "さるがさるのしかなれない、じぶんはじぶんのしかなれない"



"Apor kan inte vara annat än apor. Du kan inte vara annat än dig själv."



Keep it up och fortsatt va dig själv, du é grym! /dre

2009-08-01 @ 06:48:49
Postat av: Maria

Spelar ingen roll att du "inte har någon flickvän, inte har så många japanska kompisar, eller skulle kunnat vara så mycket bättre på språket", för du har oss.. Oss svenska vänner. Vi stället alltid upp, och det vet du. Bara slå en signal eller något, så finns vi här.

Och ja, jag håller med André också.. "Du kan inte vara annat än dig själv". Du är underbar precis som du är, Jonathan! :)

2009-08-01 @ 12:36:10
URL: http://makitty87.blogg.se/
Postat av: Kappe

Jag tror som david, att ditt sökande blockerar lite. Seek and you shall find funkar inte riktigt här med andra ord :)



är du bara dig själv och är uppriktigt med nöjd med och självsäker med det så kommer det märkas. Annars kommer du vara någon annan i syftet att hitta någon, och när du väl gör det kommer du behöva bete dig annorlunda bara för henne, för det var den personen hon blev kär i.



Tack för en ärlig och livsfilosofisk blogg!

2009-08-02 @ 12:56:27
URL: http://kappishh.blogg.se/
Postat av: Anonym

Be easy on yourself. Det är inte så lätt att få massa japanska kompisar, eller flickvänner. För mig tog det mer än ett halvår innan jag fick japanska kompisar som var värda namnet. Det krävs att man pratar japanska i stort sett flytande för att man ska ha ett någorlunda meningsfullt själsligt utbyte med japaner. Men var lugnt, om en månad eller två kommer du säkert ha betydligt fler japanska vänner, och din japanska kommer vara än mycket grymmare.

2009-08-14 @ 16:53:56
Postat av: Anonym

Ps, det är jag som skrev inlägget innan...



/ Din själslige granne Tottoro

2009-08-14 @ 16:54:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0