Totoro




If I can stop one heart from breaking,
 I shall not live in vain;
 If I can ease one life the aching,
 Or cool one pain,
 Or help one fainting robin
 Unto his nest again,
 I shall not live in vain.


- Emily Dickinson


På lördag ska jag antagligen träffa den japanska tjejen Yoshie, och någonstans är jag rädd. Kanske rädd för kärleken, eller kanske rädd för mig själv. Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag just nu sitter i en lägenhet på elva kvadratmeter, medan regnet så sakta rinner ner för fönstren utanför, och jag undrar vad livet handlar om. Som alltid, kanske, men det gör inte frågorna mindre viktiga.
  Men jag har sagt det förut, och jag står för det: Jag vet att romantisk kärlek är något mer än det som alla tidningar och MSN-förstasidor skriver om. Jag vet att när jag bara är mig själv, och istället för att bara ha sexuella tankar i huvudet vågar släppa mig lös till den där andliga eller emotionella dimensionen som omringar oss, det är då det går bra och det är då äkta och ljuvlig romans uppstår.
  Att se henne, att lyssna på henne, att vara där. Inte större eller bättre eller mer viktiga än några andra, utan påminnandes om att vi alla är lika vackra.
  För det är vi.

Och hur mycket mina bristande japanskakunskaper än skulle kunna utgöra ett problem, vet jag att det inte är något som skulle kunna få mig att falla. För vad är några ord mot kärlekens språk; vad är blott glosor mot en blick som säger "jag älskar dig" på riktigt? Vad är egentligen något vi kan ta på, mot den där underbara, heliga, oändliga och förlåtande känslan när vi bara vill gråta, för vi vet att nu förstår vi precis vad det handlar om?
  Jag hade en sådan stund efter att jag, tillsammans med min kära kompis Daniel Eyre hade varit på Studio Ghibli-muséet i pittoreska Mitaka här i Tokyo. När vi gick in i muséet hade vi fått biljetter till en specialvisning av en Hayao Miyazaki-kortfilm, och den här gången var det i samma universum som den underbara "Min Granne Totoro".
  Jag minns att efter jag hade sett den helt gudomligt livgivande kortfilmen, som kretsade kring den yngsta systern i familjen som originalfilmen handlar om, ville jag bara gråta floder och skratta högt på samma gång. Jag kände ett lugn som inte var av denna jord; en ordlös, tyst, viskande röst som sa att "Det här, Jonathan, är världen såsom den är på riktigt, under alla pretentioner och osäkerheter."
  Och jag förstod på riktigt. Jag fattade vad kärleken är. Kärleken utan sorg, och utan exklusion av andra människor. Kärleken som gör att både jag, min femåriga lillasyster och en gammal dam på 90 år kan le lika mycket åt samma film.
  Hayao Miyazaki är ett geni, eftersom hans filmer innehåller något så otroligt viktigt - de är fyllda av ett glädjebudskap rakt från hjärtat, och de har fått mig att resa hit till Japan och bosätta mig här.

Så självklart finns det ingenting att vara rädd för, egentligen. Självklart tycker jag verkligen om Yoshie för den hon är, och det är det enda som spelar någon roll. Hon kan strunta i mig totalt, och jag kommer inte bli sur, för om hon vill det är det hennes val och eftersom jag gillar henne, vill jag att hon ska göra det hon vill.
  Och jag gillar henne egentligen inte mer än någon annan, för jag har förstått att kärlek är det ENDA vi behöver. Eller jag behöver, i alla fall.
  Det är ett faktum för mig.
  Pengar, materiella ting; ett statusfyllt jobb. Vad är det? Vad kan att äta en dyr lunch varje dag vara mot att se skönheten i allt, se människor för vilka de är och bara njuta av att vi lever i Universums vackraste värld? Vissa kommer att tycka att jag pratar hippieprat, att det är alldeles för flummigt - men jag kommer stå fast vid min sak tills den dagen jag dör.
  Vi är alla underbara, och vi vill alla ha kärlek. Det är vad det här livet handlar om, vare sig vi ser det eller inte.
  Och det är inte för att låta dömande, utan för att stärka självkänslan och den inre glädjen hos människor som kanske inte känner sig så starka.
  Jag vill ge dem en solig äng där de kan lägga sig under ett träd och lyssna till en sång som går "Totoro, Totoro...".
  Och jag vill ge dem frihet.
  Precis som allt handlar om.



Kommentarer
Postat av: Homero

Man blir alltid glad av att läsa det du skriver, Jonte. Skulle önska dig lycka till med den där tjejen men det handlar nog inte så mycket om lycka utan som du säger, att vara sig själv, och du är en sån grym person som du är så du behöver inte oroa dig



Saknar våra Rage against the machine dagar! :D



Peace!

2009-06-24 @ 11:13:39
Postat av: Leeniz

Så jäkla bra skrivet Jonathan, och såå sant!

2009-06-24 @ 11:54:30
URL: http://leeniz.devote.se
Postat av: Cicki

Åh, Totoro! Den filmen är så mysig! :)

2009-10-18 @ 11:22:26
URL: http://turbotant.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0