Stillhet är min gud




Det jag skriver nu, skrev jag i min anteckningsbok när jag satt på en bänk  en park intill Yasukuni-jinja-monumentet, mitt i Tokyos stadskärna:

Stillsamhet är nog det viktigaste för mig.
  Jag har varit en person som lätt stressat upp mig för saker och blivit oroad, men när jag sitter här i tystnaden - med bara några skrattande kärlekspar och fågelkvitter som hörs - då växer jag som människa.
  Jag växer, men känner mig otroligt lugn inombords.

Jag har gått hit hemifrån Shin-Nakano, och det har kanske tagit två timmar ungefär. Och för varje steg har jag hittat mer och mer till roten av vem jag är, och liksom närmat mig min själ. Det må låta konstigt att höra, men det är verkligen en djup känsla jag känner just nu. Det är såhär livet ska vara.
  För till höger om mig finns en slottliknande byggnad som nästan liknar Karlbergs slott, och tittar jag till vänster ser jag traditionella, japanska byggnader och monument som står där och är så vackra att jag inte vet var jag ska ta vägen.

En röst inom mig säger "snälla, låt det aldrig försvinna", men samtidigt är det just begäret som jag känner minskar i mina tankar. Ett lugn som inte kräver något, och som är tacksamt för allt jag har, visar sig istället.
  Kärlek kommer ju inifrån. Det är en klyscha så gammal, men så underbart sann.

Just nu vill jag säga till alla: följ din dröm, och upplev världen, om det så bara är naturen i området där du bor. Gör det för ditt eget välbefinnandes skull; för att du ska känna en frihet och stillhet som du kanske glömt bort.
  Hade jag haft med mig min kamera nu, hade jag tagit massor av bilder för att beskriva precis hur fantastiskt det här är.
  Jag hoppas att mina ord kan förmedla någonting, i alla fall.


Älska och bli älskad









Igår,  på väg till en kompis, gick det förbi ett gäng skolbarn precis när jag lämnat min lägenhet.
  Jag trodde att de skulle gå förbi utan att uppmärksamma mig, men plötsligt ställde sig en kille i gänget mitt på vägen och tittade på mig med stora ögon.
  "Hello", sa han.
  Jag kunde såklart inte göra annat än att le och hälsa tillbaka, och på några sekunder hade den japanska lilla skolkillen fått mig på riktigt bra humör.

Kärlek är verkligen allt. Kärlek och älskande. Jag vet inte hur många gånger jag kommer att säga det i mitt liv, men det är en sanning som aldrig kommer att försvinna för mig. Jag förstår med varje sekund som jag lever hur kärlek faktiskt är vi människors bränsle och energi här i världen - det vi älskar att ha och alltid suktar efter.
  För alla vill ju bli sedda.
  Alla vill känna att de är någonting; att alla andra ska förstå personen som finns innerst inne.
  Vissa skapar masker som de sätter på sig, för att de tror att det kanske hjälper dem att nå fram till folk bättre, men de förstår alltid till slut att det inte finns någon bättre och mer älskvärd själ än den som kommer fram när de är ensamma. Bortom allt - alkoholen, drogerna, hatet och rädslan - vilar ju kärleken, och våra riktiga jag visar sig alltid i slutändan. Vi kan bara vara ärliga, för sanningen finner alltid - alltid  - sin plats.
  Sanningen är ju det oändliga älskandet.

Det kanske låter abstrakt det jag säger, eller romantiskt och inte så jordnära. Men jag vill bara berätta om det jag själv tror på - att om vi bara kapitulerar till kärleken så löser sig allt. Allt.
  Och jag tror att om vi istället för att hela tiden söka andras bekräftelse och älskande, och istället börjar att från hjärtat sprida glädje och hopp; då kommer vår inre frid automatiskt. Och all kärlek vi suktade efter så mycket blir vår i tusental.
  Faktum är att den finns där inom oss själva och runtomkring oss hela tiden, vi måste bara se den i solens ljus.

Därför är Japan just nu världens bästa land. För jag älskar den här kulturen och de här människorna, som vissa tycker är blyga och instängda men som jag menar verkar otroligt lugna - kanske på grund av en spirituellt buddistisk och shintoistisk tradition.
  Jag älskar skolbarnen som springer och skrattar så att rösterna ekar i mitt tätbebyggda bostadsområde.
  De som vet vad livet handlar om, och som med bara ett "hello" kommer att förändra världen.



 

RSS 2.0