Hur man får vänner och influerar människor




''Twas battered and scarred, and the auctioneer
Thought it scarcely worth his while
To waste much time on the old violin,
But held it up with a smile.
"What am I bidden, good folks," he cried,
"Who'll start the bidding for me?"
"A dollar, a dollar," then two! Only two?
"Two dollars, and who'll make it three?
"Three dollars, once; three dollars, twice;
"Going for three..." But no,
From the room, far back, a gray-haired man
Came forward and picked up the bow;
Then, wiping the dust from the old violin,
And tightening the loose strings,
He played a melody pure and sweet
As a caroling angel sings.

The music ceased, and the auctioneer,
With a voice that was quiet and low,
Said: "What am I bid for the old violin?"
And he held it up with the bow.
"A thousand dollars, and who'll make it two?
"Two thousand! And who'll make it thee?
"Three thousand, once; three thousand, twice;
"And going and gone," said he.
The people cheered, but some of them cried,
"We do not quite understand
"What changed its worth?"
Swift came the reply:
"The touch of a master's hand."

And many a man with life out of tune,
And battered and scarred with sin,
Is auctioned cheap to the thoughtless crowd,
Much like the old violin.
A "mess of potage," a glass of wine;
A game - and he travels on.
He is "going" once, and "going" twice,
He's "going" and almost "gone."
But the Master comes and the foolish crowd
Never can quite understand
The worth of a soul and the change that's wrought
By the touch of the Master's hand.

- Myra B. Welsch



På tisdag ska jag gå på dejt med en japansk tjej som jag träffade i lördags.
  Jag är såklart nervös; hon är vacker och trevlig, och dessutom pratar hon inte engelska alls.
  I kroppen har jag en pirrig känsla; men eftersom jag inte känner den här tjejen än, vill jag inte kalla det som bubblar i magen just nu för kärlek. Det är ju självklart, på ett sätt, kärlek jag känner - jag är attraherad av henne och ger henne på så sätt mitt gillande - men det känns inte som att de romantiska tankarna jag har är samma sak som djup förälskelse.
  Det som jag tänker på är om hon kommer gilla mig eller inte. Kommer hon tycka om mig för den Jonathan Hedtjärn jag verkligen är, eller är jag inte tillräckligt cool eller manlig i hennes ögon? På papperet är jag ju faktiskt en tönt när det kommer till romantisk erfarenhet, och skulle jag beskriva mig själv så skulle nog många inte placera mig i det klassiska facket för vem en riktig Don Juan är.
  Någonstans vet jag att det bara finns en sak som är det rätta - att slappna av och bara vara mig själv. Om hon inte kan acceptera mig för den jag faktiskt är innerst inne, då kommer det nog aldrig fungera ändå. Det finns ju så mycket mer, bortom det rent sexuella.
  Men kanske finns det ett ännu bättre sätt att hitta den sanna kärleken. Kanske finns det något som alltid fungerar, och som kommer att få vilken tjej som helst, eller vilken människa som helst, att älska mig bortom alla gränser, såsom jag älskar dem.
  Kanske handlar det bara om att ge, utan att kräva något tillbaka.
 
Det finns så mycket som skulle kunna få mig att må dåligt, även i drömstaden Tokyo. Så många människor jag möter skulle kunna få mig på fall på den mest soliga dagen, och en liten bitter kommentar skulle kunna förstöra flera veckor i det vackra Japan jag bor i.
  Men tänk om jag en dag skulle vakna och inte förvänta mig någonting? Tänk om jag skulle gå runt på stan, precis som jag är - i de kläderna jag själv vill ha, vare sig de är moderiktiga eller inte - och le hjärtligt åt människorna jag såg, utan att vara rädd. Tänk, om jag inte skulle behöva ha någon annans bekräftelse eller kärlek.
  Jag skulle ge glädje, istället för att be om den.
  Är det inte så himla logiskt, egentligen? När jag ser på ett barn som jag tycker är otroligt sött, eller beundrar en solnedgång på stranden, då älskar jag bara. Det känns som att tiden står stilla, och jag mår så bra. Jag kan ha mått så dåligt innan, men det där glädjefyllda leendet från fyraåringen eller stillheten vid vattnet  får mig avslappnad på en sekund. Jag ber inte att barnet eller solen ska älska mig, utan gillar bara, och märker vilket lugn det ger mig i utbyte.
  Det går ju inte att ge något man inte har, så jag tror det bästa är att le ofta, och bemöta andra på det mest schyssta och kärleksfulla sättet - precis så som man skulle vilja bli behandlad själv. Även om man inte känner sig trygg i sig själv från början, blir man nog mer och mer glad för varje ärligt leende och komplimang man ger och varje människas ord man lyssnar till för att visa att man bryr sig.
  Och säg mig: hur kan man nå äkta självkänsla, få nära vänner och influera människor på ett bättre sätt?

Tydligen levde en nu framliden chef för en tv-kanal, som alltid, i varje överenskommelse och affärsdeal han gjorde i sin karriär, såg till att den andra parten alltid fick mer och bättre än han själv. Inte för att han kände att han behövde offra sig för att få andras välvilja, utan helt enkelt för att han visste att det man ger från hjärtat, alltid kommer tillbaka till en tusenfalt, samtidigt som han sakta men säker inspirerade och bidrog till en bättre och mer givmild värld.
  Så när jag pratar med den japanska tjejen, så kan jag välja att vara rädd. Jag kan välja att tro att de vackra ord, som är helt ärliga, är överflödiga, och att hon kommer tycka att jag är konstig. Men det kommer jag kanske att ångra på min dödsbädd.
  För jag brukade bäva för att vara för schysst mot andra, i rädsla för att de inte skulle ge mig samma sak tillbaka. Men nu ser jag lite längre, och vet att jag själv blivit stark igen i mörka stunder av människor som aldrig tvekat att dela till sig till mig av deras genuina kärlek.
  Och jag tror inte att någon, någonsin, skulle bli arg eller stött av att höra de magiska orden "du är så vacker, helt enkelt för att du är den du är."
  Jag ser fram emot dejten.




Kärlek för alla.




Kommentarer
Postat av: Palmira

Grymt skrivet, och helt sant! Lycka till på daten :)

2009-05-21 @ 19:23:25
URL: http://palmiraa.blogg.se/
Postat av: Daniel Rosenqvist

Hel Vete

Kände mig verkligen träffade angående de här att inte våga ge kärlek.

"Och jag tror inte att någon, någonsin, skulle bli arg eller stött av att höra de magiska orden "du är så vacker, helt enkelt för att du är den du är."".

Tack, fast det vet du

2009-05-21 @ 23:30:09
URL: http://www.myspace.com/danielrosenqvist
Postat av: Johanna

Jäklar vad bra du var Jonathan på att sätta ord på hur du vekligen känner och tänker!



Det slog mig det du skrev: "..eller är jag inte tillräckligt cool eller manlig i hennes ögon?"



Personligheten utstrålar din "äkta" charm.



Hoppas ni får en finfin dejt på andra sidan jordklotet och att du lärt dig så pass mycket Japanska som möjligt...



/Kramar från Stockholm

2009-05-26 @ 18:19:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0