Lille prinsen




"People where you live," the little prince said, "grow five thousand roses in one garden... yet they don't find what they're looking for..."

"They don't find it," I answered.

"And yet what they're looking for could be found in a single rose, or a little water..."

"Of course," I answered.

And the little prince added, "But eyes are blind. You have to look with the heart."


- från boken "The Little Prince" av Antoine de Saint-Exupéry

 


Något underbart har hänt mig. Efter tjugo år av sökan och oro, har jag äntligen träffat den ängel jag letat efter. Jag har skrivit jättemånga texter och blogginlägg där jag förmedlat mina tankar om hur jag tror att den kärleken känns, och nu är jag där.
Det är precis lika underbart som jag trodde. Precis lika underbart. Vi går runt på Tokyos gator, går på restauranger och åker till Disneyland tillsammans, och vi skrattar och gråter av glädje, lagar mat och bakelser åt varandra och vi myser och glädjs så innerligt åt att vi träffades den där kvällen i karaokebåset.
Det är en dröm som gått i uppfyllelse, känner jag verkligen. Det finns garanterat något större där ute som hjälper oss att nå våra önskningar, om vi bara lyssnar till det som betyder någonting - hjärtat.
Om det är Gud, eller livet, eller Universum, vet jag inte - men någonting är det.
Och det är fyllt av hopp och lycka.

 

Jag tror att det jag lär mig mest av att umgås med min fantastiska flickvän är att jag börjar förstå mig själv - vem jag faktiskt är innerst inne - på ett helt nytt sätt. Jag har börjat, med den bekräftelsen jag får av henne när hon säger hur mycket jag betyder; att förstå mitt värde. Jag själv liksom reflekteras i hennes strålande ögon och hennes vackra leende - jag är helt fri från något annat än exakt essensen av Jonathan Hedtjärn när jag är i hennes närvaro.
Lille prinsen talar om att se med sitt hjärta, och när hon står bredvid mig har jag inget val.

 

Så, vad betyder egentligen någonting här i livet?
För mig försvinner tid och rum när jag kysser min tjej. Vissa kanske skulle kalla mig besatt och helt befriad från att se hur världen faktiskt är, men jag tycker precis tvärtom. För även om jag har oro; oro för att göra bra ifrån mig i skolan, och oro för att den här underbara känslan någon gång ska ta slut (vilket den kanske kommer att göra, men jag vill leva här och nu) så har jag klivit in en ny värld som jag stått vi dörrkarmen till i hela mitt liv. Det är en värld av närhet och ömhet och en värld av förståelse och förlåtelse. En värld av givande av kärlek till varandra för att hjälpa varandra i varandras tillvaro. Det finns någonting bortom allt det där som handlar om avundsjuka och jämförelse och stress och oro; det finns en atmosfär där bara gillande går igenom och som lovar att alltid finnas där för den andra.
Det är det som är livet, tror jag, och vare sig det är till en pojkvän eller en flickvän eller till en mamma, pappa eller en nära vän, så unnar jag alla det. Att få gå in i den här dimensionen där tårar rinner bara av vetskapen att vi har varandra.

 

Det kanske tar slut någon gång, eller det kanske håller för evigt. Jag har i alla fall givit en del av min själ till en kvinna som jag känner att jag älskar, och därför förstått mig själv, och livets mirakel, bättre.

 

Tack, Ami.
Du är en prinsessa för mig, och har hjälpt mig att hitta den oskyldiga lille prinsen som alltid bott innerst i mitt hjärta.

 

 


RSS 2.0